Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök i Runebergs hem i Borgå af Gustaf af Geijerstam. Med 4 illustrationer efter fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skript kunna läsas af de besökande. Man kan här följa
rad för rad många af dessa dikter, som en hvar nästan
minns utantill liksom man erinrar sig ljudet af kära
melodier, hvilka ej kunna glömmas. Man kan läsa bitar ur
Fänrik Ståls sägner, ur Nadeschda, ur Elgskyttarna, ur Fjalar,
Hanna eller Julkvällen. Och de kända uttrycken få liksom
ett nytt värde, när de möta ögat från dessa gulnade papper,
skrifna med denna sammanträngda, gamla stil. De verka
i detta rum, som om ägaren lämnat kvar det dyrbaraste,
det bästa af sig själf. Och de tala odödlighetens språk
midt i den omgifning som ägaren lämnat.
Men ännu lifligare fängslade mig anblicken af det
rum som benämnes Runebergs »stora kammare». Här
finnes hans bibliotek, förvaradt i hyllor och skåp. Alla
dessa böcker, som varit hans vänner och stundom kanske
fiender, men som alla bidragit att i förening med lifvet
och människornas umgänge rikta hans själ och utveckla
hans tanke, stå här kvar, ordnade och gömda. Men
rummets mest karakteristiska prägel kommer icke af böckerna.
Ursprunglig och sig själf som denne diktare var, tänker
man, när det gäller honom, mindre på hvad han läst, än
på hvad han upplefvat. Och jag tror ej, jag misstager
mig, om jag uttalar den förmodan, att de prydnader jag
nu tänker nämna, varit Runeberg lika kära som någonsin
böckerna. Midt öfver soffan, på långväggen hänger
nämligen en rad af bössor och räfskinn. Ty Runeberg var
ingen bokmal, fast han älskade literaturen. Han var en
friluftsmänniska som få, och det är med egen hand, han
nedlagt alla de skogens djur, hvilkas skinn här hänga som
underlag till de dödande vapnen. Det är heller ingen
tillfällighet, att han hängde gevären i biblioteket. Det var
blott en gärd åt minnena från det fria lifvet ute i den
finska naturen, hvilken ingen besjungit som han. Det var
en påminnelse om dessa jaktfärder, då vid skogselden om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
