Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bröllopsresa. Novell af Axel Lundegård. Med 4 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå; dag efter dag måste det uppskjutas. Och så blef då
ändtligen bestämdt, att det skulle äga rum på själfva
julafton; men då var halfdelen af den dyrbara
permissionstiden förfluten.
Under alla dessa väntans dagar hade Elisabeth suttit
vid sin mors sjukbädd; och ofta hade hon vakat också
om nätterna.
Verner Ericson vred sina svarta mustascher ifrigare
och ifrigare; han tänkte på, hur trött hon måste vara nu.
Resans besvärligheter stego fram för hans inbillning; han
visste af egen erfarenhet, hvad det ville säga att flacka
från stad till stad och insupa rökmättad luft i kvafva
järnvägskupéer under nattliga färder med kurirtåg genom
Europa. Elan undrade, om hennes krafter skulle räcka till
för en sådan resas strapatser.
Hvad Elisabeth framför allt behöfde, var hvila och
ro. Detta stod icke att vinna under kringirrande från
hotell till hotell.
Men att stanna kvar skulle, om möjligt, vara ännu
värre. Nödgas göra visiter och mottaga bjudningar •—
hvilken pröfning för nygifta! Alla hade fordringar på
deras välvilja och uppmärksamhet. Kraf ställdes på dem
från alla håll, ehuru de hade en känsla af att knappast
kunna räcka till för hvarandra — än mindre för
släktingar och vänner.
De hade ofta talat om, hur lyckligt det vore, att få
tillbringa den första tiden af sitt äktenskap gömda för
världen, i ostördt lugn; och det var just hennes lifliga
längtan efter ensamhetens ro, som ingifvit honom den
tanken, att de kunde rädda sig genom en resa. Men
skulle de icke därigenom nödgas afsäga sig något af den
finaste doften i sin lycka — den hvila, och det lugn,
som man finner blott i sitt eget hem?
Ifrigare och ifrigare vred han sin svarta mustasch.
Han fann sig inklämd mellan två mindre behagliga even-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
