Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för honom att bruka. För Hasselberg existerade det
en naiurdriftemas och naturkrafternas poesi, härligare än
hvarje annan, stundom skär och vek, stundom vild och
gripande, alltid högstämd och vördnadsbjudande som dess
stora moder: naturen själf. I Hasselbergs känsliga
inbillning skapade denna poetiska syn på naturen gång på gång
kroppsliga väsen, formade efter människans beläte. Hans
konstskickliga hand hjälpte sedan de hårda, klumpiga
marmorblocken att imitera dessa väsen i deras mjukaste
rörelser. »Snöklockan», »Grodan», »Uppfinnaren», »Farfadern»,
»Näckrosen» äro olika uttryck för dels medvetna, dels
omedvetna rörelser och drifter inom människan. »Angan»,
»Elektriciteten», »Magnetismen», »Dynamiten» m. fl.
dekorativa takfigurer i Furstenbergs galleri äro symboliseringar
i människohamn af naturens underbara krafter. Frågan
om hvar det medvetna slutar och det omedvetna börjar
inom människan hörde till dem, som lifligt intresserade
Hasselberg, och man ser detta intresse afspegladt i flera af
hans verk.
I en liten vindskammare i ett af den bullrande
världsstadens arbetarkvarter påbörjade Hasselberg år 1880 den staty:
Snöklockan, hvilken med ett slag skulle af den flitige
handtverkaren göra en frejdad konstnär. Med ett
yrkes-stipendium å 500 kronor hade Hasselberg kommit från
Stockholm till Paris i afsikt att stanna där två år. Medan
hans hand i snickareverkstaden snidade stolsben, arbetade
hans hjärna med idén till Snöklockan. Under sparade
timmar lade han sedan upp sin figur i lera hemma på
vindskammaren, där det enligt hans egen utsago var så
trångt att han nätt och jämt kunde gå rundt om sitt
arbete. Redan förut hade han emellertid där, likaledes på
fristunder, utfört ett par figurer af mindre betydelse och
till och med i en täflan för en vård på Runebergs graf
vunnit ett första pris från Finland. Snöklockan blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
