Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klockan närmast är att fatta som en symbol af den
vaknande kärleksdriften, hvilken sliter omedvetenhetens bojor
och fyller det späda kvinnobröstet med aningar om den
sols värmande kyssar, som heter kärlék. Stilla lyfter hon
hufvudet; ögonlocken äro ännu slutna, liksom tyngdes de
af drömmar, men i nästa stund skola de långsamt öppnas,
och blicken skall söka ut i rymden för att finna den lycka,
som hägrat i drömmen. Stilla — med denna halft
medvetslösa rörelse af handen som så rörande väl uttrycker
uppvaknandet — stryker hon locken från kinden. Den
andra handen hvilar vid hjärtat, där den stora
förvandlingen nu synes försiggå — där vid kärlekens annalkande
flickans känslor bytas i kvinnans. Den ädla, kyska
resningen på den späda gestalten lekamliggör den känslans
renhet, som fortfarande lefver inom henne. Kärlekens
heta kyssar ha ännu ej bränt hennes svala
marmorpanna. Snöklockan talar ett känslospråk, som vi nordbor
förstå bättre än andra. Den talar om den kärlek, som
spirar ren i snöns hemland — i norden.
Efter bilden af snöklockan lämnar det ena konstverket
efter det andra Hasselbergs alelier; numera ägde han en
sådan. Fontänen i Göteborgs brunnspark med dess
kvinnofigur »La semeuse» var väl det första af dessa. Själfva
arkitekturen är smäcker och elegant, men figuren är ett
föga personligt konstverk, hur vacker den än eljes är.
Det hela tillkom på beställning af Göteborgs stad, och
jag tror ej Hasselberg någonsin var helt gripen af denna
uppgift. »Vågens tjusning» kallar han sitt därpå följande
arbete. Det framställer en kvinnofigur, som med ett
fascineradt uttryck i blicken och med en på samma gång
framåtskridande och tillbakaryggande rörelse i sin gestalt,
dragés mot forsen, hvilken senare åskådliggöres genom ett
fragment af Näckens harpa vid hennes fot. Figuren är
alltigenom känslig och ädel i formen; särskildt är dess
Svea, 1895. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
