Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtrollade trädgården. Där stodo växterna svartnade och
förtorkade, eller ock hängde de på spaliererna så
uppmjukade, att de nästan bara voro ett klibbigt slem. Den
stackars lilla reskamraten, som blifvit kvarlämnad att
ensam söka sin väg genom världen, kunde ej låta bli att
fråga sig: »Hvar hafva de alla blifvit af? Allt detta, som
klädde marken och klättrade uppåt alla murar och lyftes
mot himlen, så att det skymde sol och stjärnor, hvar har
det blifvit af?» Och hon undrade om det verkligen var
borta eller om det bara var hon, som ej kunde se det.
Det är ju lätt att förstå, att hon ej skulle finna någon
tröst af att gå i den bladlösa trädgården, utan att hon
måste söka sig fram till en port i ringmuren och gå ut
i det fria. Där gick hon på en stig, omgifven af stora
snår af törne och slån. Buskarna hade ännu kvar sina
blad, men ej ett af dem var helt efter alla de larver, som
i somras gått i bete på dem. På allt sätt voro de illa
medfarna, blåst och frost hade gjort dem svarta, kalkdamm
hade bitit sig fast vid dem, och nu till sist voro en massa
trasiga spindelväfvar spända öfver dem som ett slags
misslyckade skönhetsflor.
Marken var våt och lerig, kalken klibbade fast vid
skodon och klädningsfåll. Det rådde otrefnad rundt om
henne. Men då lyfte hon sina ögon och såg tillbaka på
staden. Hon stod så, att hon såg ringmuren och dess
torn och de stora ruinernas höga gaflar och tak, som
stucko upp öfver muren; men de låga nutidsbyggnaderna
kunde hon ej se.
Hon ryckte till. »Hvad är detta,» sade hon, »hvad
är detta för en stad?» Hade hon mött en vandrare på
vägen, så skulle hon stannat och frågat: »Hvad är detta
för en stad?»
Det underbara låg däri, att staden tycktes äga en
sådan hemsk myckenhet af ruiner. Dc trängdes där inne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
