- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
134

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag vet nog, att barken blef söndermald mellan
klipporna,» sade hon, »men jag begär ej att fä något helt
stycke af den. Det är bara en skärfva, en trasa, bara en
enda spillra jag behöfver. Och jag vet nog, att
människorna där nere af fruktan för efterräkning ej gärna
låtsa om att det funnits något, men om jag kommer själf,
skola de förstå, att det ej är fråga om spioneri, utan att
jag är i riktig nöd.»

Därför hade hon själf rest ned till de fisklägen, som ligga
i närheten af Karlsöarna, och gått ur hus i hus där nere,
gammal och högtidlig, en märklig företeelse att möta i
de förblåsta hyddorna och på de nätomspända torkplatserna.

Hvart hon kommit, hade hon ärligt berättat hvarför
hon sökte dessa spillror. »Min dotter var gift med
barkens kapten,» sade hon, »och hon kan ej bära sorgen
efter honom. Hon skjuter den ifrån sig. Hon vill ej
höra talas om att han är död. Hon vill ej lefva lifvet
sådant det är, utan ligger bara och drömmer om det, som
varit. Hon tar en liten mjuk kudde på sitt knä och sitter
och smeker den. Han brukade nämligen ligga på golfvet
vid hennes fötter och lägga upp hufvudet i hennes knä,
och nu inbillar hon sig, att han åter sitter så och att hon
stryker öfver hans hår. Hon sitter och småler långa
stunder, fast hon väl borde gråta. Hon drömmer, och
jag måste ha något att väcka henne med.»

På det sättet hade det verkligen lyckats henne att
komma öfver dokumentslådan nere vid Kronvalls läge.
En fiskare hade kommit med den och stuckit den till
henne, just då hon satte sig i båten för att fara vidare.

»Kanske andra funnit mer,» sade han, »men jag har
endast funnit detta. Det är bara en bunt bref i den, men
ni kan ju visa henne lådan, för den är märkt med det
rätta namnet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free