Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre konstnärer. Salmson — Törnå — Hörlin. Minnesord af Georg Nordensvan. Med 3 porträtt och afbildningar af 2 taflor af Hugo Salmson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så var det likväl uppenbart, att svagheten hos de unga
svenskarne just låg i deras otillräckliga skolbildning. Deras
underbyggnad var ej förkastlig eller falsk, men den var ofta
ytlig, de kunde för litet. Deras första mål under deras
vistelse »ute» måste bli att förvärfva sig större herravälde
öfver uttrycksmedlen. Salmsons kungliga medalj hindrade
ej hans parisiske lärare att sätta honom att teckna efter
antiken och efter lefvande modell på samma gång han
fick måla studier.
Hemma hade han liksom de andra unga snillena
försökt sig som historiemålare, och det var hans afsikt att
fortgå på den vägen, historiemåleriet var ju då ansedt som
den högsta art af måleri. Ännu då han varit i Paris i
tre år och talar om att återkomma hem, uttalar han för
Boklund sin förhoppning att hemma kunna i lugn få
öfverlämna sig »åt den genre, som jag mest älskar,
nämligen historien». I Paris blir det föga historiska studier
af — de skizzer och studier, han där gjort till tre
historie-taflor, kan han ej utarbeta utan att först göra
biblioteks-studier hemma. »Dessutom» — yttrar han — »idkas för
närvarande nästan intet historiemåleri i Frankrike, hvilket
har gjort att jag följt med strömmen och så godt jag
kunnat studerat det tekniska i konsten».
Någon synnerlig ursprunglighet eller själfständighet
hade han ej fört med sig hemifrån — han var färdig att
slå in på hvilken riktning som helst, där han kunde ha
utsikt att lyckas. Han »lider af en outsläcklig ärelystnad»
— det talar han själf om — och då han, i stället för att
vända hemåt efter stipendieårens slut, förblir parisare, är
det med den fasta föresatsen att vinna ett namn bland dc
franska konkurrenterna.
Då han kom till Paris sökte han förgäfves plats bland
Bonnats och Cabanels elever och lyckades sedan att bli
antagen af Comte, som eljes ej hade några lärjungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
