Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre konstnärer. Salmson — Törnå — Hörlin. Minnesord af Georg Nordensvan. Med 3 porträtt och afbildningar af 2 taflor af Hugo Salmson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dramatiskt eller berättande innehåll jämte det måleriska —
utan att . måla existensbilder, måla figurer i friluft, bönder
och kvinnor på fältarbete, hvitbetsodling och vallmoskörd,
konfirmander på kyrkogården, flickor i en trädgård, barn
inne i stugan.
Med det lefvande lifvet för sina ögon får han mera kraft
och fart i sin pensel, hans dukar växa i storlek, teckningen
får en bredd och en dekorativ styrka, som den förut ej haft.
»Bondkvinnan från Picardie» var målad i naturlig storlek
liksom Jules Bretons idealiserade och Vollons brutalt hållna
typer för kvinnan af folket Och »Arresteringen» liksom
»Konfirmanderna» utgöra prof på vunnet mästerskap i
behandlingen af figuren liksom af landskapet — om de också
ej äro genuina friluftsbilder i den bemärkelse vi nu fästa
vid detta ord, utan ha gått igenom atelieren på väg till
utställningen och till museet.
Med dessa arbeten vann Salmson det erkännande, han
sökt som en konstnär af betydenhet. Hemma hade han
under de förgångna åren varit föga omtalad. I ett bref
från 1876 säger han sig under de 8 år, som då förflutit,
sedan • han lämnade Sverige, ha lyckats sälja summa m
tafla på konstföreningen. Han har skickat dit taflor, har
ej hört ett ord om dem och ej fått svar på förfrågningar.
I en stockholmstidning omtalas han och August Hagberg
år 18.79 som »fullständigt expatrierade». Hans arbeten
från glanstiden komma i allmänhet ej till Sverige, ej ens
för att visas, två af dem säljas till franska staten, andra
till privatpersoner.
En af dessa målningar önskar han skall stanna på
nationalmuseet i Stockholm »som ett representativt
konstverk». Det är »Hvitbetsrensarne», som han hembjöd till
statsinköpet 1880. Han tycker själf, att det var »något
vågadt att hemsända ett dylikt arbete, hvilket väl är det
mest krassa opus, man har sett i mitt kära fädernesland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
