Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre konstnärer. Salmson — Törnå — Hörlin. Minnesord af Georg Nordensvan. Med 3 porträtt och afbildningar af 2 taflor af Hugo Salmson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara i sin konst liksom i sitt personliga uppträdande. Till
a den gemena målarhopen» — för att nyttja ett uttryck af
kung Karl den elfte — ville han ej räknas Det var ej
utan malice, Hugo Birger på sin tafla »De svenska
artisternas vernissagefrukost» framställde Salmson i det ögonblick
han lämnar laget, där de andra trifvas godt, hurra och
föra väsen, mer pojkaktigt än distingueradt. Salmson
föreföll kall, skeptisk, ogenomtränglig, korrekt. Han var tystlåten
— »un silencieux» — och hade blifvit så mycket parisare,
så att han under alla förhållanden hade ögonen öppna för
sin egen fördel.
Afven den erkände konstnärens lif i det af konstnärer
uppfyllda Paris är långt ifrån alltid solljust. Publikens och
konstälskarnes gunst är nyckfull och opålitlig, »inkomsterna
äro så ovissa, att nästa års inkomst godt kan jämföras med
hoppet om en lotteri vinst». Att en artist har fått medalj
på salongen och bär det röda bandet i knapphålet medför
ingen garanti för att spekulanter skola infinna sig och
köpa hans arbeten.
På de senare åren har konstmarknaden, äfven i Paris,
varit tämligen flau — och mången konstnär, som förut
varit van att sälja sina arbeten redan innan de blifvit
färdiga, får nu förgäfves se sig om efter köpare. Smaken
har förändrats, nya stjärnor ha stigit upp på konstens
himmel, och en hel del af stjärnorna från i går äro glömda.
Den oafbrutna kampen för tillvaron tvingar parisaren att
i första rummet bevaka sin egen fördel — glömmer han
det, så finner han sig snart makad åt sidan, undanskuffad,
förbisedd, ringaktad. »Först jag», yttrar en parisare i
Labiches komedi »Moi», »och sedan jag en gång till.» I
första och i andra rummet har jag att tänka på mina egna
intressen — i tredje rummet en liten tanke på min nästa.
Salmsons konst var ej »facil», han hörde aldrig till
de konstnärer, som arbetade ledigt och fort. Hans ekono-
Svea, 1895. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
