Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålhandskes finnar. Dikt af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tappa blod eller tömma vin —
sak samma hvilket, det gaf man fan i!
Den finska hästen uthållig, seg,
ej tvekade när det hindret gällde,
och ryttarn bet i sitt skägg och teg,
men österrikarn sin värja fällde.
Det lät som storm i Karelens skog,
det sjöng så härligt som Saimens vågor,
när finska trumman till anfall slog
mot Tillys skansar i rök och lågor.
Glad, oförfärad och sorglöst käck
Stålhandske log, när han klingor knäckte,
han log åt kulregnet midt i Lech,
men grät, när Pappenheims choc han stäckte —
grät af förtviflan, af raseri:
blek, blodig, sargad sin kung han funnit.
Kommandoordet blef hämndeskri —
så vilda aldrig hans blickar brunnit.
Han slogs och grät — och hvar finne med —
hvar arm blef björnram, hvart hugg blef döden,
för kungens lik man som djäflar stred
och tog det åter i aftonglöden . . .
Och hafvet sjunger ännu i dag,
när stormen gnyr i novembernätter,
om Finlands trohet och Lutzens slag,
om lagrar skurna på fjärran slätter.
Daniel Fallström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
