Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret af Annila. En pojkhistoria af Karl A. Tavaststjerna. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När lille Karl fick veta af mamma af Annila verkligen
var såldt, stod hans förnuft stilla. Han ville icke utsätta
sig för att göra fler dumma frågor om hvad det betydde,
och för öfrigt gaf honom mammas meddelande så mycket
att täpka på, att han tills vidare ej behöfde veta mer.
Mamma hade glömt att närmare förklara hvad ett
egen-domsköp ville säga, lille Karl var ungefär lika klok på
det som förr, men så mycket visste han att det var en
hemlighet och att det skulle gå till på annat sätt, än det
med jätten och uppätningen. Men fråga vidare om det
af någon — nej pass! Han hade nog af sin första och
enda fråga i saken.
Det led framåt sommaren, och en vacker dag, när
löfträden just slagit ut, kom det en mängd främmande
folk åkande upp till gården med kärror fullastade med
bohag, och i spetsen för dem en herre, som såg ut
ungefär som inspektören men som bar sig åt på det mest
besynnerliga utmanande sätt.
Han mönstrade markerna och gården alldeles som
om han varit en fältherre från de krigiska taflorna inne
på väggarna i pappas rum, och om han bara haft uniform
och en svart bindel om pannan samt suttit till häst, så
nog hade lille Karl då vetat hvem han var. Han hade
varit ingen mer eller mindre än general Döbeln själf, eller
»Bödeln» som lille Karl helst kallade honom med en
barnkammarversion af bokstäfverna. Nu påminde han, där
han satt på sitt kusksäte något om »Trosskusken», men
blicken och hållningen var Napoleons, den store Napoleons!
Lille Karl såg på hans intåg alldeles handfallen och
utom sig af förvåning öfver det som tilldrog sig. Hvar
var pappa, som lät något sådant hända på Annila? Aldrig
hade en människa förut åkt in på Annila gård med den
uppsynen. En dof vrede började ofrivilligt jäsa inom
honom. Han kände sig djupt förolämpad och sårad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
