Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delad i bås och rum för boskap. Oxar, kor och kalfvar,
hö och strå i hvarje vrå. Landshöfdingen hade låtit
nedbryta de luftiga, höga hvalfven och i stället för dem låtit
lägga ett tak af ohyflade bräder på några klumpiga stockar.
Detta låga, raka tak gjorde den härliga kyrkan skum.
Luften därinne var genompyrd af en stark ladugårdsdoft.
Biskopen for med handen öfver ögonen för att
utestänga åsynen af de idislande och bölande kreaturen. Sedan
sin ankomst till Gotland hade han sett otaliga kyrkor i
ruiner och förfall, men ingen enda använd till ett sådant
fullkomligt och präktigt fähus.
För munkarnas lefverne och den katolska kyrkans
villfarelser kände han den renlärige protestantens och biskopens
hela djupa förakt, men han var en lärd, som under vistelse
vid universiteten i Greifswald och Jena och långa utrikes
studieresor lärt sig att uppskatta och öfver allt annat älska
gamla byggnader och urkunder. Han var forskare och samlare
till hug och sinne och det grämde honom att se, hur det ej här
var fiendehänder och lågor, som förstört och härjat, såsom
fallet var därinne i Visby, utan att sköflandet härledde sig
från egna landsmän, hvilka i sin fåvitsko och okunnighet
trodde sig göra Roma kungsgård präktigt och berömdt
genom att lägga Roma kloster i ruiner.
Landshöfdingen stod framme vid kalfkätten. Han hade
vikit tillbaka spetsmanschetterna och lät en af de nyfödde,
vackelbenade kalfvarna slicka sin kraftiga, seniga hand.
»Det här har varit en både stor och härlig kyrka,»
utbrast biskopen. »Det synes ännu i detta dess svåra
förfall. I mån väl säga, att den är uppförd af de påfviska,
men till Guds ära voro dock dessa hvalf spända och dessa
pelare resta.»
»Här uppe där grafvarna äro, har jag ej låtit inreda
några kreatursspiltor,» sade landshöfdingen nästan
undfallande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
