Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På munkarnas mark. Kulturhistorisk skizz af Rust Roest. Med 2 ruinfragment af Roma kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till himmelen, lära de icke undra öfver att Roma kloster
dag för dag och år på år tilltagit i ägor och rikedomar.»
Det var som om biskopen haft en särskild
tillfredsställelse af att uppräkna Roma klosters rikedom för den
själfkäre landshöfdingen, som var så stolt öfver hvad i
hans tid uträttats.
»Vet biskopen något om den siste abboten?»
»Han hette Johan Bonsack. Han såg med egna ögon
sin synagoga begrafvas, efter hans tycke med ringa heder.
Själf var han den siste, som begrofs i dess jord. Det är
otroligt, hvilket makalöst beröm påfvar och biskopar tillagt
våra munkar i Roma. Clemens den femte försäkrade
Bern-hardinerordens abboter och munkar alla de gåfvor och
privilegier, som de fått eller kunna få och befriade dem
från tunga utskylder, bannlysande dem, som däremot bröto.
Han befallde alla biskopar och församlingsprelater att taga
dessa Guds änglar i försvar emot all oförrätt. Ännu flera
påfvars bref finnas af innehåll, att ingen människa fick
röra dem eller tala ett ondt ord mot dem. Man kan såledep
lätteligen föreställa sig i hvad ro och goda dagar desse
libertiner fått lefva.»
Nu förstod friherrinnan, hvilket djupt förakt biskopen
hyste för dessa munkar, för hvilkas historia och skrifter
han kände ett sådant varmt intresse.
Landshöfdingen förstod, att biskopen var svåra
missnöjd med att prästväldets dagar voro förbi. Nu hade ett
annat stånd fått fotfäste på Roma mark och det skulle
veta hålla sig kvar. Han tänkte härpå när han tog den
pris, biskopen bjöd honom ur den emaljerade snusdosan.
Herrskapet var nu på väg upp till boningshuset.
Landshöfdingen förde omsorgsfullt med käppen undan några löf,
som lågo och skräpade på den finkrattade gången. Han
var en boren ordningsman, det syntes på allt, på de väl
ansade och klippta häckarna, på blomstersängarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
