Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Marie Sophie Schwartz, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvalis och Rosa Carlén ... blicken öppnad för den engelska
litteraturen, såsom den representerades af Dickens och Julia
Kavanagh. Inflytandet härifrån till ett djupare och bättre
spårades i »Författarinnan och hennes man» samt
»Positivspelarens son», hvilket sistnämnda arbete af kritiken, som
dittills visat den produktiva författarinnan en ofta ovänlig
uppsyn, mottogs med enhällig berömmelse . . . bland de
lofordande granskarne framstodo särskildt Viktor Rydberg
och Simon Warburg . . . och hvilket arbete torde beteckna
höjdpunkten af fru Schwartz’ författartalang.
Hennes därefter följande litterära verksamhet fortfor
ända in till början af 1880-talet, under hela tiden
omfattande ej blott den svenska bokmarknaden, utan ock, i det
närmaste lika, den utländska, representerad af
öfversätt-ningar till de flesta europeiska tungomål.
Denna storartade författarverksamhet har, som ofvan
framhållits, af kritiken bedömts olika, under det den stora
läsande allmänhetens bevågenhet aldrig svikit, och ännu
är Marie Sophie Schwartz läst mer än de flesta af hennes
äldre och yngre samtida. Om hennes författarskap och
den ej sällan stränga kritiska granskningen däraf har
emellertid med fullgiltigt fog sagts, att när man sett, huru
lifvet lefver, börjar man finna sådan där högestetisk
rigorism, som icke kan finna nog starka uttryck, då den vill
ogilla, ej blott grym, utan äfven småstadsaktig och barnslig
— hvarmed vi naturligtvis icke mena, att man bör låta
det positivt dåliga få passera tullfritt. Man har nämligen
insett, att lifvet är så rikt, att det finnes utrymme äfven
för andra romanförfattare än de allra bäste, att där finnas
skrymslor, där till och med den mycket tadlade
»händelseromanen» gör godt, och att den icke felfria litteraturen gör
bättre nytta än ingen litteratur.
Bruten af sjukdom, hade Marie Sophie Schwartz måst
under det senaste tiotalet år nedlägga sin penna. Ömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
