Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Fredrik Deland, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång nämna Konjanders, ty denna figur var så att säga,
inkarnationen af hans konstnärsskap, och huru muntrande
och huru sanna de öfriga af honom skapade typerna, en
Job Kurk, en Bautastenius och en Bläckstadius eller Filman
än voro — först och sist var det dock alltid Konjander
som man helst ville se och som han nog äfven helst
spelade.
Efter några års framgångsrik verksamhet som
teaterdirektör drog han sig tillbaka till privatlifvet som
egendomsägare och landtbrukare, men den gamla kärleken till
konsten vaknade med förnyad styrka, och inom några år
återsåg man på scenen gunstlingen från forna tider,
hvil-ken nu ägnade sina krafter åt andra företag än sina egna.
Som gäst uppträdde han nu under flera år på
Dramatiska och Nya teatern i Stockholm, på teatrarna i
Kristiania, Helsingfors och Göteborg, och öfver allt hälsades
den gamle Konjander med stormande skrattsalvor och
ihållande jubel. Det var äfven som Konjander han tog sitt
farväl af publiken från den nu rifna Stora teaterns tiljor,
vid en soiré som där gafs för De sceniska artisternas
under-stödsfond och Dramatiska och musikaliska artisternas
pensionskassa.
Född i Stockholm den i januari 1812 afled han i
Östhammar den 11 januari 1894.
Det fanns inom den gamla vallonsläkt han tillhörde,
en sägen om att ingen af dess manliga medlemmar skulle
uppnå mera än femtio års ålder. Alla trodde på den,
och alla öfverlefde det kritiska året. Fredrik Deland lefdc
längst af dem alla och fick i hela trettiotvå år konstatera
sägnens ohållbarhet; han kunde långt efter det femtionde
årets utgång fortfarande utöfva sin glada konst och narra
äfven en yngre generation till ett befriande skratt åt dc
mänskliga dårskaperna. F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
