Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydlig förmögenhet. Både han själf och andra ansågo att
han lefde i ovanligt lyckliga yttre förhållanden. Han ägde
fullt upp med penningar, en vacker våning, en förträfflig
hushållerska, en stor krets af vänner, för hvilka han gjorde
fina middagar och hvilka bjödo honom tillbaka. Dessutom
var han hjälpsam mot fattiga, skref på listor och gaf bidrag
till insamlingar på börsen, hvarför han också hade rykte
om sig att vara en human och välvillig person, om än
ibland något nyckfull och hypokondrisk.
Det var en klar natt, klar, men icke kall och
snö-höljd, utan mild liksom på hösten. Fullmånen stod högt
på himmelen, strömmen glittrade, och kastellet på holmen,
husen på andra stranden, ångbåtarne, som ännu lågo
kvar i hamnen, allt var öfvergjutet af det klaraste månsken.
Men på högra sidan gapade, med jämna mellanrum,
de djupa, smala gränderna; endast här och där upplyste
månen ett stycke husvägg, men icke en stråle trängde
längst in i gränden, hvars mörker föreföll ännu svartare
mot den ljusa taflan därutanför.
Det buller som under dagen och aftonen härskade på
skeppsbron hade upphört, endast då och då kom en vagn
eller en droska körande. Ett par gånger framträngde från
gränderna ett obehagligt ljud, någonting midt emellan
skratt och skrik, på kajen därnere uppdöko några sjåare,
som antagligen förplägat sig för mycket på årets sista dag,
ty de raglade framåt och skrålade supvisor, afbrutna af
hest skratt.
Tom fattades plötsligen af en känsla af vämjelse för
hela mänskligheten.
»Hur kan du vara så enfaldig och lysa så vackert
öfver all 4en ^ smutsen och uselheten?* tänkte han i
det han^Sta.upp ejjiot månen. »Vore jag som du, skulle
jag inte offra^en stråle därpå, utån svepa in mig i ett tätt,
tjockt moln, liksom jag brukar svepa in mig i min sköna,
varma nattrock, — och ge jordkrypen en god dag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
