Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Sylvester-natt. Ny årsberättelse af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom steg å nyo uppför trappan och framsträckte
beslutsamt handen för att knuffa undan John. Men han
behöfde ej använda våld, ty i samma ögonblick hans hand
vidrörde spöket, var det försvunnet. Tom hörde blott
dess röst upprepa i en bortdöende hviskning: »dina
skulder äro större än mina . . . större än mina ...»
Med feberaktig brådska skyndade Tom nu uppför
trappan. Men han hade icke gått många steg, förrän å nyo
en skepnad reste sig framför honom och spärrade vägen.
Förskräckt ryggade han tillbaka och stirrade skepnaden i
ansiktet.
Denna gång var det icke en gammal bekant han
träffade; skepnaden föreföll honom så främmande, att han
genast förstod att den icke tillhörde samma släkte som han
själf. Den hade visserligen, liksom han, mänskliga
former, mänskliga drag, men det var ändå en sällsam olikhet
dem emellan. Tom kunde ej förklara denna olikhet, ty
han visste ej hvari den bestod. Han mindes blott efteråt
att hans själ var fylld med dessa drömlika förnimmelser
af nya tillvarelseformer, af nya förmedlingar mellan anden
och den yttre världen, som äro omöjliga att beskrifva,
emedan språket ej har motsvarande ord.
Emellertid, ju mera han stirrade på skepnaden, dess
mera upptäckte han att det ändock fanns någonting hos
honom som hari kände igen — icke dragen, icke fargen
eller uttrycket, ty det fanns öfverhufvud ingenting i hans
ansikte som exakt motsvarade dessa begrepp — utan detta
något som gjorde att han var en människa och icke flere,
att han var just den han var, och omöjligt, hur mycket
han än förvandlades, kunde blifva en annan.
Då log skepnaden, och i samma ögonblick kände Tom
igen honom. Det var ju gamle Henning, med hvilken
han för en femton år sedan under en lång tid låg i
affärsförbindelser. Nu förstod han också hvad detta något var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
