Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarens jakt. En tidsbild från förra seklet af Jac. Ahrenberg. Med 3 teckningar af O. Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Omöjligt! Jag har förbjudit ordet omöjligt i
Ryssland. Kan ni icke lära er det? Omöjligt!» och kejsaren
fick ett anfall af raseri. »Anse er som arresterad, min prins,
och ni, mina herrar, fram med hästarna, det blir en
par-forcejakt.»
Jasjivill arresterades omedelbart, ty kejsaren var i sin
vrede icke att leka med. Enligt en af honom gifven
förordning voro bland annat orden samhälle, republik,
medborgare och adjektivet omöjlig, när man talade med en
krönt person, strängeligen förbjudna att användas. Och
det behöfdes icke mera än ett brott mot denna förordning,
och hans nyckfulla vrede var väckt. Hela den med så
mycken kostnad uppsatta stora jakten kastades i ett nu om.
Där hjälpte ingenting. Det milslånga dreftyget som spänts
ut med så mycket besvär, togs in, älgar och hjortar sluppo
ut. Kejsaren och hans följe bestego sina hästar, det skulle
bli en parforcejakt parforce.
Men i striden mot de finska gärdesgårdarna och de
sanka sumpmarkerna måste till och med den kejserliga
viljan duka under. Desto hellre som jaktens ledare,
Jasjivill, satt arresterad. I början, så länge man red på fält
och ängar, gick det skapligt nog, men från det ögonblick
jägarna fingo sikte på den första älghjorden och
förföljandet skulle begynna, var det förloradt. En del jägare
redo in i sumpmarkerna, andra skadades då de ville spränga
öfver gärdesgårdarna. I villervallan sluppo en del af
hundarna lös och kastade sig öfver böndernas får, som ännu
på senhösten betade ute på renarna. Vid det tumult, som
nu uppstod på flere än ett ställe, ljöt en af kejsarens
gar-dister genom vådaskott döden. Detta var en allvarsam
motgång, som ingen i detta nu vågade berätta för hans
majestät. Emellertid hade kejsaren, som var en lika djärf
som utmärkt tyttare, så att Benningsen och den yngre
Zuboff med möda kunde följa honom, haft den under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
