- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
56

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarens jakt. En tidsbild från förra seklet af Jac. Ahrenberg. Med 3 teckningar af O. Hjortzberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och vördnad, men något svar på den fråga som ställdes
till henne, fick man icke. Man ansatte henne med frågor
på flere olika språk, men omöjligt. Medan hofmännen
talte om och med henne som ifrigast, mindes någon den
okände adelsmannen, som fört henne upp till kejsaren.
Bud sändes efter honom, och om ett par minuter stod
han i rummet; han presenterade sig med en aplomb och
en elegans som väckte allas förvåning, han förde sig med
en säkerhet, som om han aldrig gjort annat än trampat
hofvets glatta golf. Han hette Karl Henrik Klick, för
detta major vid hans majestäts konungen af Sverige
ny-ländska infanteri, nu kejsarens undersåte och godsägare i
Nykyrka.

Den enda, på hvilken hans tal och hållning icke
gjorde det ringaste intryck, var kejsaren; hans anlete
behöll hela tiden ett kallt, nästan hårdt uttryck, sina frågor
framlade han kort och bestämdt.

Majoren kunde berätta att kvinnan var änka, hette
Rongain, ägde en lägenhet i majorens grannskap och hade
en son, som skötte om jordbruket.

När kejsaren erhållit alla de upplysningar han behöfde,
afskedade han majoren, och vändande sig till sina
närmaste, sade han strängt: »Den mannens namn får icke
nämnas i min närvaro, han är en frondör, en jakobin;
man lämnar icke eljes sin konung och sitt land. Utan
tvifvel har han hört till dessa Anjalamän, som bedrogo
icke blott sin konung, utan äfven min moder, deras
väl-görarinna. För öfrigt,» tilläde kejsaren, »i. morgon vill
jag se hennes» — han pekade på kvinnan — »son. God
natt, mina herrar.» Han nickade vänligt åt kvinnan;
klappade henne på axeln, och sedan alla, utom
kammartjänaren aflägsnat sig, började han att genomläsa sina depescher.

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free