Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första hare. Humoresk af Klas Fåhraeus. Med 6 teckningar af G. E. Törner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kandidaten, om inte precis som en nior, så i alla fall som
en nära släkting.
Betydligt gladare än vi satt oss, stego vi sålunda upp
från bordet. Men därvid hände sig, att direktören, som
vid slutskålen trott sig se tvenne glas i stället för ett och
därvid utslagit just detta ena, nu när vi skulle gå ur
rummet såg tvenne utgångar, af hvilka han icke kunde
besluta sig för någon. För att öfvertyga sig själf och oss
att allt stod rätt till, företog han sig i stället att med
utslagna armar balansera på en golfspringa tvärs öfver
rummet, hvilket dock ej lyckades bättre än att han behöfde
åtskilliga golftiljor på hvardera sidan om springan för att
hinna fram till motsatta väggen, där en soffa mottog honom
i sin schaggiga famn. Vändande sig om framhöll han, att
det enda, som man kunde tillskrifva skulden till denna
oreda, var gräslöken vid smörgåsbordet, hvilken han flere
gånger förut märkt vara farlig, särdeles vid jakter. Och
han skulle förmodligen fortfarit att dunka i våra
mot-sträfviga hufvud den saken, om han ej kommit att luta sig
tillbaka mot kuddarna, hvarvid tröttheten tog öfverhand,
och den utmattade jägaren efter dagens mödor fann ro i
en välgörande slummer.
Vi andra lämnade honom åt hans öde och slogo oss
ned med ett glas Chartreuse, Triple Sec, emellan oss och
en god brasa framför fotterna. Då kom Edvardo i
stämning. Och han förtrodde mig, att det allra härligaste af
en jakt var just efteråt, då man satt framför brasan och
bekvämt i inbillningen genomgick dagens händelser. Det
just var kvintessensen — och Edvardo gjorde en rörelse
med handen framför ögonen liksom för att öfversudda
en alltför bländande syn — då man åter hörde för sig
det vaknande drefvet — hundarnas allt häftigare skall —
såg villebrådet — och så — pang 1
»Nej, hör du,» svarade jag, obehagligt berörd, då jag
erinrade mig min bom. »Jakt är i alla fall ett grymt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
