Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var i Köpenhamn vid gamle kung Kristians hof.
Där hörde herr Arild en dag den franske gesandten tala om
att riddersmännen i Franken och Burgund brukade öfva
in hundar till att göra jakt på krypskyttar.
Kungen själf och flere af rådsherrarna utfrågade
gesandten noga angående dessa hundar och deras dressyr. De
fingo veta, att de öfvades att kasta omkull krypskytten
och hålla honom stilla under sig, tills deras herre kom.
De fingo ej nyttja tänderna, såvida ej tjufven försökte fly.
De danska herrarna funno saken förträfflig, men de
trodde ej, att den kunde införas i Danmark. Kungen var
gammal, han tyckte ej om de nya utländska bruken. Ej
heller fanns det någon hundras, som ansågs passande.
Herr Arild hade varit af samma åsikt som de andra,
så länge han var kvar i Köpenhamn, men han var ej förr
hemma på Ugerup, än han kom på andra tankar. Det var
för öfrigt just det vanliga med honom. Han behöfde komma
inom egen hank och stör för att riktigt veta hvad han ville.
Han behöfde en sådan där hund bättre än någon
anade. För det första hade han en dyrbar och präktig
vilddjursstam i dj urgården på Ugerup, för det andra
förmådde han ej skydda den. Han kunde ej sätta sig i respekt
som andra herrar. Han var för trög att göra sig fruktad
och kom sig ej för med att straffa. Somliga människor
följas af lydnad, andra af olydnad.
Han hade just då under inöfning en ovanligt stor
hund, som skulle läras att gå på varg och björn. Han
kallades Kark och var så klok, att herr Arild beslöt att
försöka lära honom jaga tjufskytt. Det lyckades så väl,
att det såg ut, som om hunden haft det i blodet.
Då hunden lärt ut i hundgården, förde Arild Urup
honom med ut i djurgården. Det är ej för mycket sagdt,
att herr Arild kände hvarje träd och buske där och hvarje
djurstånd och fågelbo. Han hade lagt ned all sin kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
