Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tale Thott af Selma Lagerlöf. (Efter en folkvisa.) Med 3 teckningar af O. Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade roligt af att tänka på det, och därför gaf han
sig god tid att vänta. Kark satt orolig och såg upp till
honom, han skalf af köld och jaktifver. Arild Urup såg på
honom med förvåning. Det var som om han först nu
märkt, att han hade hunden med. Hvad i alla tider skulle
han med honom ? Han fick laga, att den blef bunden, så
fort han kom till gården. Hunden var farlig ännu, den
hade ej glömt sina gamla konster.
Nå, skulle ej jungfrun snart röra på sig, eller skulle
hon låta honom stå där och törsta hela natten.
Med ens reste sig jungfru Tale upp och ropade: »Han
kommer.» Hon hade hört hästtramp och sprang utför
kullen för att möta Anders Banner.
Men fru Kirstine hörde med detsamma ett starkt
prassel i snåret nedom kullen. Då gaf hon sig till att
springa hän mot slottet. Hon ville ej vara med om det,
som nu skulle hända.
Kark hade rusat upp, då jungfrun börjat springa.
Han mindes sin gamla läxa, störtade upp mot Tale Thott
och vräkte omkull henne. Sedan stod han kvar
öfver henne med framfötterna på bröstet, gapande öfver
strupen, så att halsskinnet kittlades af tänderna Arild
Urup hade ej eggat honom. Han hade haft helt andra
afsikter.
Jungfrun gaf till ett enda vildt skri, så blef hon
liggande stilla. Hon var förlamad af skräck, ingen
människa kunde ha skrämt henne så som detta odjur, som
kommit farande öfver henne.
Det var fasa på fasa — efter trollet, som kastat omkull
henne och ville bita henne till döds, kom en man och
lutade sig öfver henne. Hon såg ett vildt, grinande ansikte,
stora blanka tandrader och stora hvilögon. Arild Urup!
Hvad hon nu kände var ej så mycket smärta som
död. Om man kan säga, att någon lefvande känt döden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
