Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges natur. En inledande betraktelse af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älfvens skönaste prydnader de branta klippstränderna och
vattenfallet. Öppnande sig vid Hernösand som en
hafs-arm döljas stränderna af sågverk och lastager, villor och
brädstaplar. Högre upp, vid Nyland, där älfven smalnar
till älf äro stränderna skräpiga af hafreåkrar, ofantliga,
röda bondgårdar, höhässjor, pumpgalgar, och påminna om
Upplands eller Västmanlands tråkiga bondlandskap där det
lilla jordbruket och ett halft välstånd ännu icke nått
herrgårdens skönhet, men väl lämnat torpets och backstugans
pittoreska. Ofvanför Torsåker först visar älfven det
origi-nela den äger eller de så kallade niporna. Den som sett
Rhonefloden nedanför Genéve och märkt huru floden
skurit sig fram genom grågula kalkskiffrar skall här med
förvåning erfara ett så lifligt intryck af sunnanländer då
han ser Ångermanälfvens strandbäddar upptrafvade af gul
sand, packad i tydliga lager som på afstånd erinra franska
Jura, belgiska vinkullarna vid Verviers, Rhen vid Basel,
Falaisen vid Normandie. Den varma, gula sanden med
sina vågräta streckningar, undertill urgröpt, bildande
bastioner, ruiner, med dess öfverhängande vegetation af grästorf,
videbuskar, alder och den här tämligen oväntade
sump-cypressen, eller tyska tamarisken (Myiicaria Germanica)t
kommer här turisten alt glömma Norrland, hvarom han
först erinras af de mötande timmerflottorna och det
högnordiska Multråberget som följer upp till Sollefteå.
Sollefteå själft ligger i ett tarfligt åkerlandskap mellan
medelhöga granhöjder, men ingen resande undgår att
fängslas af stället, äfven om han icke kan redogöra
hvar-för. Men hur han går i och utom den lilla orten vändes
hans steg och hans öga aldrig till de obetydliga
barrskogshöjdernas mörkgrå väggar, icke till den grunda älfven med
det bruna vattnet och det lilla men anspråksfulla fallet,
utan till de båda sandniporna med deras eleganta linier,
förnäma varma sydländska färg, och af hvilka den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
