Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den mörka julottan. Berättelse från tiden efter Karl XII:s död af Verner von Heidenstam. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl - Ödemarkernas blomma. Dikt af E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tömde hon och räknade noga lika många mynt i hvar
framsträckt hand, så att ingen af de närvarande skeddes
orätt, och i hvart förkläde lade hon bröd och salt och
många fingerringar och andra ting ända till dess kistan
stod tom och fyrstickan slocknade.
De förstodo, att olyckan gjort under med hennes
hjärta, och när de för sina efterkommande berättade om
den mörka julottan, menade de, att det stått ett klarare
sken kring kyrkogången än från hundra bågar af de skönaste
vaxljus.
Ödemarkernas blomma.
^Tr kärrets slammiga, svarta dy
i trånad blickar mot solig sky
en blomma med snöhvit krona.
Med nejdens mörker och ödslighet
dess ljusa, fängslande fägring vet
att huldt mitt sinne försona.
Den täljer stilla och utan ord,
att ur en skuldtyngd och sudlad jord
kan oskuldens blomma rinna.
Den fyller mig med lycksalig tro,
att midt bland synder kan längtan bo
att himlarnes renhet vinna.
E. N. Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
