Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Sophie Adlersparre (Esselde), af Lotten v. Kræmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med framtidsnornan i förbund,
hon hyst en ljuf förhoppning
att under lifvets korta stund,
de frön hon närt i hjärtats grund
se spira upp i knoppning.
Hon midt i stormen höjt sin röst,
sitt snilles ljusa fackla.
1 breschen ställde hon sitt bröst,
hon kunde allt — det var vår tröst —
blott ej att maktlös vackla.
Hon ville frihet af det slag,
som aldrig plikten glömmer,
en kvitirtofrihet, som behag
och lydnad för hvar helig lag
i samma hjärta gömmer.
Hon ville allvar mängdt med fröjd
i arbetet och nitet,
en trohet i uppoffring röjd,
en ära öfver flärden höjd,
ett hem, ej rördt af splitet.
Åt kvinnan, så till hand som själ,
hon ville rätten yrka
till ädel kamp för allmänt väl,
som mannens like, ingens träl —
hvem mätte kvinnans styrka?
Esseldes stämma alla hört,
vi svurit hennes fana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
