Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forsens saga. Berättelse af Gustaf af Geijerstam. Med 2 teckningar af Olle Hjortzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makter, som kämpade inom hennes hjärta och blod, ville
icke lägga sig till ro. De sletos om väldet, tilldess att
fru Margareta en dag var trött och slöt ögonen. Utan
att se gick hon sin väg fram, och i hennes öra hviskade
en röst, hvilken bjöd henne att lyda blindt, som hon
gjorde den dag, då hon utan att tveka gaf den rike
änklingen sitt ja.
Hon gick vid sin mans arm, och han förde henne
framåt stigen, som slingrade sig utmed kullen, hvilken
steg vid stranden af hennes barndoms och ungdoms fors.
Det var den dag, då den gamle brukspatronen slutit sina
ögon till ro. I den stora sängen inne i den skumma
alkoven hade han legat, och fru Margareta hade hållit
hans hand i sin. Så hade han slagit upp sina ögon och
sett på dottern med en underlig blick, som om han haft
något att säga henne, hvilket han aldrig fått sagdt. Men
rosslingarna hade k väft hans röst, och ingen visste nu,
hvad den döde tänkt. När då fru Margareta låg i gråt
öfver sin faders bädd, hade hennes man tagit hennes arm
i sin och fört henne med sig. Motståndslös lät hon sig
föras, och han ledde henne på stigen, som gick utmed
forsens brant.
Där stannade de båda, och några alnar inunder dem
tumlade forsens hvita böljor. Då skymde det för fru
Margaretas blick, och inom henne blef det svart. Tio
års kval och strider samlade sig i ett ögonblicks ångest,
och hennes själ ropade högt efter tystnad. Det stod ett
moln öfver solen, och fru Margareta såg det. »När detta
moln gått förbi,» tänkte hon, »när solens strålar lysa fram
under dess kant, då vill jag göra det. Då kastar jag mig
ned i forsen och får ro.» Hon stod stilla och såg hur
molnet gled, och hon tyckte att hon alltid velat stå på
denna plats, vänta på att få se solen och sedan dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
