Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läsa matematik och latin med, hvilket just inte var
särdeles roligt, så mycket mindre som jag var skäligen klen
i båda ämnena och ynglingen just inte hade något vidare
läshufvud Men fadern var envis, och sonen skulle läsa,
om han kunde eller inte. Bättre hade pojken stått sig
i hammarsmedjan eller bakom plogen, men det fick han
inte. Nå, läsningen blef då också därefter, men jakt och
fiske och all annan sport bedrefs så mycket ifrigare både
af lärjungen och läraren.
Det fanns många stora egendomar i trakten och där
fördes i allmänhet ett gladt och muntert lif, i synnerhet
om vintern, då middagar, supéer och baler aflöste
hvarandra rundtomkring. Ett af de finaste och trefligaste
ställena var hos kaptenens på Västerfors, en egendom som
låg ungefär en half mil ifrån Stålhamra, som bruket hette.
Kapten Arnfålt själf var en riktig lustigkurre och
kaptenskan ett utmärkt behagligt fruntimmer; bordet var
öfver-dådigt och vinkällaren utsökt — två saker som utöfvade
en stark lockelse på de gamla herrarna i trakten; men
dessutom fanns det i huset något som verkade ännu mera
lockande på de unga och det var tre döttrar, den ena
vackrare än den andra.
De två äldsta hade redan öfverskridit tjugutalet, men
den yngsta hade nyss fyllt sexton år och stod på
öfver-gången från barn till jungfru. Det vill säga, den
egentliga slynåldern hade hon redan lämnat bakom sig med
alla dess kantigheter och var just nu i det
utvecklingsstadiet då den ena öfverdriften ligger alldeles tätt invid
den andra. Den ena timmen solsken, den andra regn;
förtjusande söt och älsklig under alla dessa olika
skiftningar, lätt som en älfva och ren och oskyldig som
nyfallen snö, lika snabb på handen vid utdelandet af en örfil
åt en manlig lekkamrat som ville hålla fast henne litet
längre än hon själf tyckte lämpligt, som gifmild med fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
