Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vildtörne. Berättelse af Frans Hedberg. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det var första gången jag såg henne. Andra
gången var hemma hos kaptenens ett par söndagar därefter,
då det var stor middag på mellersta dotterns födelsedag. Då
fanns det inte en stymmelse kvar af samma lilla vilde som
red barbacka utefter den dammiga landsvägen, utan i stället
kom det emot oss en ung dam i lång klädning och krusad
lugg, som hälsade på en gång afmätt och litet nedlåtande,
som om hon varit en prinsessa.
Hennes båda äldre systrar voro verkligen ett par
förtjusande vackra flickor, i synnerhet Signe, som firade sin
tjugutredje födelsedag och som tycktes mycket lifligt
upptagen af en ung husarlöjtnant, hvilken oupphörligt
kretsade omkring henne. Margit, den äldsta af dem, var litet
mera stel än den yngre, men tinade upp under middagen,
och kaptenskan själf var kanske den vackraste af alla fyra,
fastän hon nog sett sina fyrtio. Ja, det vill säga, vackrare än
den allra yngsta var hon ändå inte, åtminstone inte i mina
ögon. Ty någonting mera likt en halföppen rosenknopp
kunde jag aldrig påminna mig hafva sett, och just det
pojkaktiga hos henne, som emellanåt lyste fram, gjorde
henne ännu mera förtrollande. Jag hade fått min plats
midt emot henne vid bordet och hade godt tillfälle att
studera henne, ty det var just ingen som tog någon
vidare notis om mig. Bäst som det var, emot slutet af
middagen, höjde hon sitt glas, nickade åt mig öfver
bordet och sade helt gladt:
»Tack för sist, kandidaten.»
»Ingenting att — att tacka för,» stammade jag, i det
jag tömde mitt glas i botten.
Hon bara läppjade på sitt, satte ner det på bordet
och svarade skrattande:
»Nej, det var det just inte heller, för klädningen drog
upp sig igen och det först på kandidatens sida, Georg
iorstod sig bättre på, han. Men tack i alla fall.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
