- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
106

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strids julafton. En berättelse från århundradets början af Emil Kléen. Med 2 teckningar af Nils Larson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strids julafton.


En berättelse från ärhundradets början af EMIL KLÉEN.



En senhöstkväll, när regnet piskade mot fönsterrutan
och stormen sopade fram genom den gamla
prästgårdsparken, där kastanjernas fallna löf yrde i hvirflar
öfver gångarna — en sådan kväll, när värmen och
hem-trefnaden inomhus kännes dubbelt behaglig i kontrast mot
mörkret och urvädret därute, hade jag just släckt ljuset
och slutit ögonen i väntan på att sömnen skulle helt taga
mig fången, då jag plötsligt spratt till och reste mig upp
i sängen, klarvaken med ens. Det var som om något
utanför mitt eget väsen ropat mig an, som om en
främmande hand gripit tag i min tankes tyglar och tvingat
den att stegra sig med ett häftigt ryck. Skärpande min
hörsel, så att jag tyckte att intet ljud borde kunna undgå
mig, lyssnade jag ut i mörkret, som stod svart och tjockt
omkring mig. Men mitt öra förnam intet ovanligt —
blott regnets smatter mot rutan, dropparnas fall på
fönsterblecket, stormens hvin kring knutarna — och med en
suck af lättnad lade jag mig åter ned på örngåttet.

Att sofva var dock omöjligt. Dagens alla obetydliga
händelser, dessa tusen småting, dem man knappast lägger
märke till, när de i jagande fart rusa genom ens sinne,
stodo nu i ensamheten skarpt och klart framför mig. Jag
öfverraskade mig med att plötsligt kunna framkalla tydliga
minnesbilder af de skenbart mest intresselösa detaljer i
samtal och situationer, min hjärna arbetade liksom under
högtryck, ordnande och sofrande sitt material med ett
urverks punktlighet. Det var som om den bland massan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free