Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristina Nilsson på jaktstråt. En jakthistoria af Eug. Hemberg. Med 2 teckningar af Einar Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte genom energiska tecken och gester få utrönt
huruvida björnarna företrädesvis brukade klösas eller bitas sedan
de rusat upp ur idet.
Våra jägare närmade sig lyorna. Det var en vild,
kuperad tallmo, genom hvilken ett vattendrag nedskurit
en djup ravin. På bottnen af denna sorlade bäcken fram
och på dess stränder frodades gråalsbuskar i yppigt
bestånd. Snön låg likväl nu alnshög i djupet och täckte såväl
lyorna, som äfven större delen af de jättelika, vindfällda
stammar, hvilka legat här i decennier tillföljd af
omöjligheten att få dem ulforslade.
Nu började nedstigandet i den trånga dalkjusan,
hvilket var förenadt med både möda och fara. Men de båda
skogvaktarna, liksom jaktherren själf, vQro outtröttliga i
sina tjänster mot de båda damerna.
Slutligen befann sig jaktsällskapet på den tjocka
snöbädd, som täckte flodloppet, och på kort studsarhåll från
de föregifna varglyorna.
De båda skogvaktarna närmade sig lyorna med sina
lansar, madame Rouzeaud och jaktherren höllo sig
skottberedda, medan de båda andra föredrogo defensiven bakom
de förras ryggar.
Lyorna blefvo grundligt undersökta och genomstungna
med lansarna — men någon björn kom ej fram.
Man flyttade sig längre nedåt dalkjusan, hvarest denna
vidgade sig mot en marbuskbevuxen mosstrakt. Alla
vindfallen, som nedstörtat utför höjden eller fällts af stormen
blefvo därvid undersökta och liksom deras barrfallna
kronor genomstungna med lansarna. Dock förgäfves.
Jaktsällskapet hade redan uppnått mossens gräns, hvarest
nödvuxna, kvistiga granar växte i blandning med slokgreniga
björkar. Då gaf Sergeij ett tecken från en kullvräkt gran*
stam, som låg halfbegrafd af snön nedanför åsens stupande
brink. Med återhållen andedräkt lutade han örat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
