Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiskarringen. Berättelse från Venedig af Selma Lagerlöf. Med 2 vignetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det såg ut som de skulle hafva lyckats lugna honom.
»Jag vill försöka att ej tro det, jag heller,» sade han.
Han reste sig och gick mot dörren. »Det vore för grymt,
inte sant,» sade han. »De voro för vackra och för raska,
för att någon skulle hata dem. Jag vill inte tro det.»
Han gick hem, och i gränden utanför sin dörr mötte
han en grannkvinna.
»De läsa själamässa i domen just nu,» sade hon till
Cecco och ilade bort. Hon var rädd för honom, så som
han såg ut.
Då tog Cecco båten och stakade sig genom
småkana-lerna ned till Riva degli Schiavoni. Där, hvarest utsikten
var fri, såg han för det första ut mot Lido och hafvet.
Ah, det var en tung blåst, men alls ingen storm. Vattnet
lyfte sig knappast till vågor. Och i sådant väder hade
sönerna förgåtts. Det var ej till att förstå.
Han gjorde fast båten och gick öfver Piazzettan och
torget in i San Marco. Där var mycket folk och alla lågo
på knä, bedjande i stor ångest. Ty det kändes ju vida
förfärligare för venetianarna än för andra folk, då det skett
en olycka på sjön. De hade ej sin bärgning af vingårdar
och sädesfält, utan en och hvar berodde af hafvet.
Därför, så fort det reste sig mot någon af dem, fruktade de
sig alla och skyndade till San Marco för att bedja honom
om skydd.
Cecco kom i början till att bli stående. Han påminde
sig hur han kommit hit med sina små söner och lärt dem
bedja till San Marco. »Det är han som för oss öfver
haf-ven, som öppnat för oss Byzans’ portar och skänkt oss
väldet öfver öarna i öster», hade han sagt till dem. Men
till tack därför hade venetianarna rest San Marco det
skönaste tempel i världen, och aldrig kom ett skepp hem
från en utländsk hamn, utan att det förde med sig en
gåfva till kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
