Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam. En silhouett af Oscar Levertin. Med ett porträtt: “Hans Alienus“ af Hanna Hirsch-Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skald, som har improvisationens så mycket högre
värderade talang, går ifrån marknaden, där hopen applåderar
kring tältena, för att i ensamhet med böcker och sig själf
lära sig tänka. Det är klart att en diktkonst, som vill
tolka tillvaron i dess högsta och mest komplicerade
tanke-och känslolif, ej kan blifva af den populära visans
vattenklarhet. Det är också därför, som man så ofta hör klagas
att en sådan dikt som Jairi dotter af Heidenstam är »bisarr»
eller »oklar». Men hvilka mörka till och med för aningen
svåmådda frågor rör den ej vid. Denna skildring af den
till lifvet återuppväckta, i verkligheten främmande kvinnan
med det dunkla minnet af dödens och evighetens nejder
inom sina ögonlock, är ett fönster öppnadt emot de
gåtfullaste land dit tanken reser, och i samband med det
djupaste och dunklaste i människosläktets hjärta står en
känsla som den, hvilken är formulerad i orden:
Trängtan jag alltid förnam
att få undrande blåsa
lifvets grumlande damm
från min bägares vatten,
smaka en klarare drick,
stiga närmare natten
och i din öken, som fick
tröskel i Akerons floder,
somna med pannan i knät,
blinda, tigande moder,
gåtfulla evighet!
Detta är ej »solklart» eller »folkligt* eller »populärt»,
det är ord skrifna af en man, för hvilken poesien är ett
språngbräde mot det okända.
Så skref också en romersk vän till Hans Alienus
i sina lifsanteckningar följande rader: »Ja, Hans Alienus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
