Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den adjunkten! Han kan tala, han!»
»Låtom oss dricka en skål för grosshandlaren K. J.
Wallerstedts minne,» ropar adjunkten förtviflad för att få
åtminstone något slut på sitt tal.
»Ja, skål för honom! Skål 1»
Och man dricker och man äter för den dödes minne.
Vid kaffet och likören når stämningen den höjd, att
damerna anse sig böra försvinna. Adjunktens fru och
grosshandlarens efterlämnade hushållerska mumla något
om skandal.
När handlanden Berggren tumlar ned för stadshotellets
trappa vid. sidan af sin vän, handlanden Holmström,
sluddrar han:
»Det var en fin begrafningl Och nu är den gamle
snålvargen Wallerstedt död 1 Det där adjunkten pratade
om var fan så lustigt, du. De säga, att han inte skall
få ett öre, adjunkten. Vet du, om det är sant?
Rödvinet var inte dumt. En sådan här begrafning bjudes man
inte på hvar dag!»
»Nej, det är sant, tyvärr,» säger handlanden
Holmström och törnar mot en lyktstolpe.
På gatan står en flock pigor och gatpojkar och vänta
på begrafningsgästernas uttåg.
De bägge vännerna stappla hemåt, osäkert och i
egendomliga kroklinier.
Men begrafningsmiddagen ute i Lerberga blef något
ännu minnesvärdare och högtidligare. Så här gick det till.
Redan några veckor före gamle Wallerstedts död hade
ett dunkelt rykte om testamentet trängt ut till
hemmans-gårdarna och backstugorna i Lerberga och slagit släkten
med häpnad och raseri. Att kasta bort sina pengar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
