- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1897 /
221

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en viss stel värdighet, och de skrapa med klackjärnen mot
golfvet, som hungriga hästar. Vid smörgåsbordet krusa
de, och adjunkten måste nästan släpa dem fram, efter ålder
och värdighet, till den första supen. Men sedan den är
tagen, ta de den andra utan krus och den tredje och den
fjärde.

Vid fisken har adjunkten förlorat all respekt hos dessa
naturmänniskor.

De fylla sina tallrikar till brädden och sina vinglas
öfver brädden. De tugga och dricka på samma gång,
under tystnad, för att ej onödigt förlora tid. De kasta
sig öfver maten och sluka. De behandla bitarna som
dödsfiender, de sticka in på dem med gaffeln, de hugga dem
med knifven, de slita dem mellan tänderna, tyst, snabbt,
ursinnigt. Det ena fatet tömmes efter det andra, butelj
bärs in efter butelj. Men bönderna speja ständigt hungriga
efter mer.

Gästgifvaren har gjort sig beredd på det värsta, men
inför denna rent onaturliga glupskhet står han rådvill.

Steken är uppäten till sista biten, och efterrätten
bäres in.

Men bönderna vilja ha mer stek.

»Mera kött! Finns dä inte mera åf dä där goa kötte,»
ropa de till de förskrämda kyparna.

Gästgifvaren parlamenterar, och adjunkten
parlamen-terar. Men bönderna knota:

»Ska man inte kunna få äta säj mätt en gång efter
den där tjyfgubben! Å dä kostar ju hela tie kronerl
Hör han, gäschivarn, mera kött!»

»Mera kött,» sorlar hopen. Vinet har stigit upp i
deras magra, väderbitna ansikten, och deras ögon gnistra
som ulfvars ögon.

Till sist lyckas adjunkten besvärja stormen. Gästerna
lugna sig något och vända sitt ursinne mot tårtorna och
det söta dessertvinet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1897/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free