Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När K. J. Wallerstedt dog. Berättelse af Hugo Gyllander. Med 2 teckningar af Nils Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detsamma skallar en stentorsstämma inifrån salen:
»Mer brännvin!»
Värden störtar in och finner gästerna kring
smörgås-bordet.
»Si där ä ju gäschivarn! Hör nu, vi få låf å ha
mer brännvin — å brö sen — å smör,» skria de mot
honom.–
Jättelika voro de knyten, som gummorna buro hem
från den middagen, när den ändtligen tog slut. Men ännu
större voro männens rus.
Släktens återtåg betecknades af en rad slagne. I
nästan hvarje dike låg en mer eller mindre aflägsen
anförvant till K. J. Wallerstedt. Och nattens skuggor föllo
öfver dem, som sofvo i dikena, dem som raglade mot
hemmen och dem som ännu sutto kvar på
gästgifvare-gården.
Ty det fanns kärngubbar som höllo ut där natten
igenom.
Det var den aflidnes två kusiner, tre brorsöner och
fyra bröder.
De sutto ute i en berså, samlade kring resterna af
smörgåsbordet, med fyllda brännvinsglas framför sig. De
skrålade, så det gaf eko mot skogarna, och de röto upp
mot stjärnorna.
»Tjyfgubbe! Testamentera sina pengar till oskyldal
Inte ge oss ett smul! Tjyfgubbe!»
»Mer brännvin, gäschivarn!»
Hvarken gästgifvaren eller de bägge stadskyparna våga
lämna dessa gäster åt sig själfva. Rädda smyga de
omkring och servera dem hvad de begära. Brännvin och
ost och bröd. Framförallt brännvin.
Och bönderna dricka och äta, som om de vore
bottenlösa, och de muttra vredens ord öfver grosshandlare K.
J. Wallerstedt, som testamenterat sina pengar till oskylda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
