Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert Nobel. Af Lea. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så när haft en inblick i denna, skall kunna säga annat än
att de voro mer än väl förtjänta.
Arbetsdriften, kapitalen, intelligensen, insattes af
bröderna gemensamt. Idéen till det hela var, som sagdt,
Roberts och länder honom till oförvansklig ära.
Men —
»När så han gaf massorna ljus efter ljus,
brann hans eget oförmärkt ned.»
Det ansträngande arbetet och Bakus ohälsosamma
klimat i förening utförde också sitt verk, och med brutna
krafter återvände han 1880 till Sverige, det han visserligen
sedermera för någon tid lämnade, för att vid ett par af
södra Europas badorter söka återvinna sin hälsa, men där
han slutligen slog sig ned för alltid (1888) på det
natursköna Getå — en gång Onkel Adams hem — och där
han tillbragte sina sista år.
I hvila, tror man kanske?
Den som det tror, känner icke Nobelarna, för hvilka
hvilan, tankens så väl som handlingens, alltid varit ett
nästan okändt begrepp. Till trots af sina aldrig fullt
återvunna krafter, utvecklade Robert Nobel på Getå och ett
par angränsande, af honom inköpta områden en ifrig
verksamhet i byggnadsväg, landtbruksskötsel, trädplantering och
åtskilliga andra värf, hvarjämte han sysslade med åtskilliga
olika uppfinningar ända till slutet, som kom öfverraskande,
men nästan smärtfritt, så som han alltid Önskat och som
han var det värd.
Hvad han varit för det 70-tal arbetare han senast
sysselsatt, visas bäst af deras uppriktiga saknad, som bland
annat tog sig uttryck däri att de alla, med hustrur och
barn, gående följde hans stoft den 3 4 mil långa vägen till
Aby station, där de vid den sista anblicken af den
blomster-höljda kistan blottade sina hufvuden och med tårfyllda
blickar yttrade; »En sådan husbonde få vi aldrig mer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
