Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor - Nils Larsson i Tullus, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgarståndsledamöter strandade mot väldigare krafter. Nils
Larssons ledning afsäg att bilda ett starkt stöd för »den
bästa af ministärer*, men andra män togo ledningen för
ett parti, som skref »bort med grundskatterna» på sin fana.
Snart kom man till en kompromiss mellan
härordnings-reformen och klassbeskattningen, och Nils Larsson dröjde
icke att i denna strid intaga en ganska ytterlig ställning,
som visserligen aldrig förde honom in bland
landtmanna-partiets ledare, men lät honom förlora sin gamla
popularitet. I synnerhet blef han illa åtgången af sina forna
vänner inom »stadsintelligensen», som vantolkade ett i
hastigheten under en militärdebatt faldt ord, om
likgiltigheten för Sverige om det vore konungadöme eller
stor-furstendöme, till ett uttryck för den mest ofosterländska
försvarsnihilism. Han förnekade den tydning, man tilläde
hans ur diskussionen lösryckta yttrande, men där stod han,
icke dess mindre, lika impopulär, som förut populär.
Nils Larsson hade dock bibehållit en framstående
ställning inom kammaren. Han var medlem af
konstitutionsutskottet och af talmanskonferensen under en lång
följd af riksdagar, af statsrevisioner och kungliga kommittéer:
redan 1858 af kommittén för lagförslag om
kommunalstyrelse och landsting, 1876 af skjutsfärdskommittén, 1876—82
af tullkommittén. Han var en trofast vän af 1850-talets
tullreformer och ändrade aldrig i detta fall åsikter. Också
slapp han att se riksdagen slå in på tullstråten medan han
själf där förde talan. Efter 1878 mottog han endast för
den korta majriksdagen 1887 val till riksdagsman, och höll
sig helst i hemmet, det vackert belägna Tullus, där han
gärna mottog vänner från hufvudstaden, hvilka med
öfver-raskning funno den väldiga Åreskutan presentera sig som
en ståtlig fonddekoration i det landskap, som bredde sig
framför hans veranda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
