Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men det kan då vara en tillfällighet, och inte
har jag sett någon herre vara näsvis mot henne, stackars
flicka. I alla händelser gör det mig ondt om henne, ty
bra ledsen ser hon ut. . .»
»Min snälla fru Skott med sitt ’ledsen’ — var nu så
god och se dit bortl Hvad tycker fru Skott om sin
botfärdiga Magdalena?»
Den yngre damen följde med blicken den anvisade
riktningen.
Vid ett litet hörnbord längst borta på verandan sutto
tre unga herrar, och »vackra Elise», som hön allmänt
kallades vid början af säsongen för nära tre månader sedan,
stod bredvid dem. De unga herrarna höllo på att uppgöra
sitt konto före afresan; den ene af dem lade upp penningar
på bordet, medan den andre granskade räkningen och den
tredje yttrade något till uppasserskan, hvilken med en min
af spänd väntan iakttog det hela. Plötsligt, sköt en
blodvåg upp i hennes bleka ansikte, ett strålande leende gled
däröfver och med ett gladt: »Ah, tack, det är allt för
mycket!» aflägsnade hon sig från bordet, följd af de tre
männens halft medlidsammä, halft gäckande blickar.
»Jo, den där är god,» fortfor fru Salms, »blygs gör
hon inte, det är då säkert, och så vidt jag har mitt ord
att säga i baddirektionen, skall hon icke inbjudas till
festen för betjäningen i eftermiddag. Om ni, mina goda
fruar och medlemmar i direktionen, hysa en annan tanke,
så besvär jag er för societetens anseende att nedlägga edra
röster. Hvarenda en, som inte med afsikt gör sig blind,
kan ju tydligen se, hur det står till med henne.»
De andra tego, och fru Salms knackade hårdt med
skeden mot sitt glas.
Efter ett ögonblick kom vackra Elise fram till bordet,
men med en knappt förnimbar tvekan, liksom af rädsla.
Rodnaden hade åter försvunnit från hennes kinder, glädje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
