Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser frun. Det är ju det enda vi nu ha att reda oss med,
tills min man får bättre krafter.»
»Men hvarför sade ni aldrig, hur det var ! Hvarför
underkasta sig så mycken onödig förödmjukelse och skam!»
»Hvarför — ack, fru Skott, hur ofta längtade jag inte
att få säga det åtminstone till en, till frun här om dagen
ute på klipporna. Men jag var så rädd, att man skulle
få veta, att jag var gift och att jag då strax skulle bli
bortvisad af källarmästaren och gå miste om de sista dagarna,
just de som gifva mest — fast det gick ju så ändå.»
»Men det var då bestämdt från början oriktigt att tiga;
ni skulle ju så lätt ha sluppit undan allt obehag, ty en
ärbar gift kvinna...»
En liflig rodnad färgade den unga hustruns kinder,
och hon fäste åter samma klara fasta blick på fru Skott,
som kommit både denna och fru Salms att känna sig
förvirrade, så illa passade den för den lättfärdiga, men så
väl för den sig själf förgätande och uppoffrande kvinnan.
»Ack, snälla frun, då hade jag aldrig fått anställning,
och vi hade fått svälta och lida nöd. Nej, nej, en
kafé-uppasserska får gärna vara sminkad och tillmötesgående
mot alla herrar, bara hon något litet förmår bevara skenet
— men en ärbar gift kvinna, nej, för henne finnes ingen
plats på ett sådant ställe .. .
»Dock — Gud välsigne de många, som, fast de ansågo
mig vara en dålig kvinna, likväl gåfvo mig af sitt öfverflöd.
Nog behöfs hvarenda skärf för oss nu, när vintern kommer!
Se, där är landgången i ordning. Och Gud välsigne frun,
som var vänlig emot mig och kom att säga mig ett
af-skedsord, fast frun inte visste ...»
I det allt bedöfvande larmet hördes icke de sista
orden; den unga hustrun gick i land med sin lilla
skinnväska i handen.
Fru Skott trängde sig fram till baronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
