Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till 1897 års krönika. Med 5 helsidesplanscher (hvaraf 2, nämligen porträtt af Konung Oscar och Prinsessan Ingeborg, vid titeln) samt 23 bilder i texten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där den kunglige värden genom sin vanliga älskvärdhet
eröfrade allas hjärtan. Det glänsande tal, med hvilket han
hälsade sina gäster välkomna, och hvari han bland annat
framhöll pressens makt och betydelse i våra dagar, väckte
stormande jubel och besvarades af den franske författaren
Jules Claretie på ett sätt, som visade, hvilket djupt intryck
konungens framstående personlighet gjort på främlingarna.
Kongressen, under hvilken åtskilliga den europeiska pressen
berörande frågor dryftats, afslutades den 28 juni, men
åtskilliga af de utländska deltagarna förlängde vistelsen
här ännu en tid för att genom resor utvidga sina
kunskaper om de nordiska länderna.
Som en följd af utställningen kan man äfven i viss
grad anse sommarens två stora musikaliska fester — andra
nordiska musikfesten och första allmänna svenska
sångarfesten. Den förstnämnda, som omfattade tre större konserter
i den nybyggda festhallen vid Fredrikshof samt tre mindre i
musikaliska akademien, ägde rum mellan den 7 och 10
juni och var i det stora hela mycket lyckad — i festhallen
afgick Norge med segern, tack vare sina snillrika tonsättare
Grieg och Svendsen, och i akademien var kanske den
danska konserten den för sitt land mest representativa.
På sångarfestens två konserter den 22 och 23 september,
hvilken äfven ägde rum i den ofvannämnda festhallen och
som voro till trängsel besökta, blefvo glansnumren de
fosterländska sånger, som sjöngos af den till inte mindre
än ett tusen fem hundra man uppgående samfällda festkören.
De olika sångsällskapens prestationer voro naturligtvis af
växlande värde. Uppsalasångarna sjöngo som vanligt med
lif och eld, och bland de öfriga utmärkte sig särskildt
Bellmanskören för mycken precision och fin nyansering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
