Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemska gästen. Ett minne från koleratiden 1853 af Carl Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undersöka de sjuka hvarefter botemedlen meddelades oss.
Då, som förut är nämndt, vi hade i och för våra
tjänsteåligganden öfverflöd på tid, använde vi med ifver och lust
denna till bokliga studier och kunde såmedelst dagligen
utvidga vårt vetande rörande sjukdomars symptom och
behandling.
På så sätt gick tiden både nyttigt och angenämt.
Våra nöjen, hvilka på det hela gaf oss hvila och stärkte
våra krafter, utmynnade i promenader och samtal i
sjukhusets lilla park vid Mälarens strand. Våra måltider
in-togo vi oftast under skämt och godt humör i det
närbelägna urgamla värdshuset »Piperska muren».
Plötsligt stördes vårt idylliska lif af ryktet att koleran
var i annalkande. Ehuru saken i sig själf var allvarsam
så togo vi saken lugnt, likvist med intresse, och man
började öfverväga, huru vi skulle reda oss om vi blefve
skickade ut i landsorten, där vi måste lita på oss själfva.
Men ännu var koleran ej kommen.
Många dagar dröjde det dock icke, förr än vi fingo
veta att man var i färd med att rusta upp det gamla
kolerasjukhuset.
Detta hade sedan koleran sist härjade Stockholm,
eller 1834, ett dåligt rykte. Var beläget i en då föga
känd utkant af Stockholm, nära de så kallade
Tyskbagare-bergen på Ladugårdslandet, där det låg ensamt och
ödsligt bland tobakslanden, som genomskars af Gröna gatan
och vid slutet af Sevedbåtsgatan. Huru sjukhuset tedde
sig vid den tiden, kan ännu den dag som i dag är hvar
och en öfvertyga sig om, ty ännu står det kvar till sitt
yttre oförändradt. Måhända tager den skröpliga byggnaden
sig mindre ödslig ut nu, då den är omgifven af palatslika
byggnader, än den gjorde, då gärdesgårdar och åkertäppor
omgaf den. Den var och är ännu i stånd att väcka ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
