Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemska gästen. Ett minne från koleratiden 1853 af Carl Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kom ganska snart till visshet om, att ett sant
mod är ett godt skyddsmedel under sådana förhållanden,
och flera af de soldater, som tjänstgjort den bestämda
tiden, återvände äfven frivilligt.
En bland dem hette Apelqvist, och han kom äfven ofta
på besök. Visserligen var detta emot gällande förordning,
men jag fann mig ej föranlåten att anmärka något däremot.
Man skulle tro, att på ett så dystert ställe som ett
kolerasjukhus, den lille bevingade gud Amor icke skulle
hafva något att beställa, men så var icke förhållandet.
Den modige Apelqvist hade träffats af hans pilar och var
hårdt sårad. Föremålet för hans ömma känsla var en af
sjuksköterskorna, och som denna, sin plikt likmätigt, vistades
i sjuksalarna, var äfven Apelqvist där.
Af oss underläkare hade Apelqvist intet att frukta,
emedan vi hade upptäckt hvarför han trifdes på sjukhuset,
och af öfverläkaren hade han ej heller något att befara,
ty klädd i uniform trodde denne att Apelqvist tillhörde den
tjänstgörande vakten.
Apelqvist gick några dagar fritt hvar han ville och
följdes af oss, som visste hvarför han var där, med en
liflig sympati. Vi beundrade i tysthet den unge
krigsmannen, som trotsade faran af sjukdom och död, för att
se skymten af sin kärleks föremål, helst som vår tro på
kolerans oförmåga att smitta redan var häfd.
Idyllen blef dock snart störd, ty kaptenen, som kände
personligen de vakthafvande gardisterna, upptäckte en dag
Apelqvists reglementstridiga visit. Han fick genast en
upp-sträckning och förständigades att hädanefter hålla sig från
sjukhuset.
Någon dag därefter anträffade kaptenen likvisst åter
Apelqvist, men nu blef kaptenen högst förbittrad och lofvade,
att om Apelqvist ej höll sig från sjukhuset, skulle han
anmäla honom till straff. Då Apelqvist icke vågade sig inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
