- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
223

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den hemska gästen. Ett minne från koleratiden 1853 af Carl Cederström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag i tältvagn till garnisonssjukhuset, där jag på’det
vänligaste mottogs af min förra chef doktor Lilljebjörn samt
de få kamrater som funnos kvar, ty de flesta af dem hade
farit ut till landsorten som biträdande läkare.

Efter en veckas konvalescens återvände jag till
sjukhuset vid Tyskbagarebergen, nu med helt andra känslor
och förnimmelser än förra gången. Visserligen hade min
kroppshydda lättnat något, men den var dock i godt stånd,
och jag hade nu ej någon fruktan för koleran sedan jag
gjort så intim bekantskap med den, och faran af att få
ett återfall var ingen, ty redan då hade man kommit till
visshet om att nytt anfall under samma epidemi icke
förekommer.

Vid sjukhuset hade vid min ditkomst utsikterna så
tillvida ljusnat att dödligheten var något minskad och
konvalescens-transporterna i motsvarande grad ökats.

En ganska hemsk episod hade under min frånvaro,
inträffat.

Liktransporten hade en morgon något försenats, så att
vid öfverläkarens ankomst liken icke blifvit affärdade.

Då han passerade vakten vid ingången tilltalades han
af en vid porten stående kvinna, som under strida tårar
meddelade honom att hennes man under natten aflidit på
sjukhuset, och då han ännu var kvar tiggde hon att få se
liket då hon ej under hans sjukdom fått taga afsked af
honom.

Ehuru emot reglementet gaf den lättrörde
öfver-läkaren henne tillåtelse därtill och så fick hon passera vakten.

Hon visades nu till likkällaren, men därifrån kom hon
strax åter, nu ej i tårar, utan skummande af raseri begaf
hon sig till jourrummet, där hon genast upphof sin röst
och sade:

»Jaså! Det är på detta sätt de sjuka behandlas här!
Det hetes de äro sjuka i kolera och så skär man halsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free