- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
236

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Julius Mankell, af David Bergström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

militära banan, att vara ett hjärta och en själ med den af
de två populäraste männen i Sverige, hvars namn tillika
hörde till de allra rödaste, och på samma gång vara
omhuldad och gynnad af den andre, som hade sin plats —
på tronen. Det gick för sig, på en tid då Karl XV lefde
och regerade.

Det anseende, som Julius Mankell redan genom sitt
första större militära arbete, »Studier öfver svenska
skärgårdsflottans historia, krigssätt och användande vid Sveriges
försvar» — utgifvet 1855 under pseudonymen »En
infanteriofficer» — hade förvärfvat, blef åtminstone icke omedelbart
förverkadt genom hans förbindelser på frisinnadt håll.
Tvärtom erhöll han efter återkomsten från det olyckliga
polska frihetskriget, hvari han i hemlighet deltagit såsom
frivillig, åtskilliga militära förtroendeuppdrag. Så insattes
han i 1864 års kommitté för sjöofficersbildningens ordnande
och vardt där i tillfälle att gent emot den så kallade stora
flottans anhängare häfda sina åsikter om betydelsen af den
»lilla flottan» och ett väl ordnadt kustförsvar.

Vinden vände sig emellertid och det rätt snart. Tack
vare inflytelser från ett mycket mäktigt håll, där man icke
delade Mankells åsikter angående Sveriges sjöförsvar,
stängdes för honom den ena utsikten efter den andra att få
göra sina insikter och sin erkända duglighet gällande på
den militära vägen. Och slutet blef, att kaptenen vid
Värmlands regemente Julius Mankell år 1874, två år efter
Karl XV:s död, lade in om afsked.

Han var då 46 år gammal, en man i sina bästa år.

Hans nya väg låg klar för honom, vägen till det
politiska och publicistiska verksamhetsfältet. Och han beträdde
den icke såsom någon nykomling.

Oafsedt Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och
Tidskrift, hvari Mankell verkat både såsom medarbetare
och utgifvare, hade han redan tidigt trädt i beröring med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free