Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Julius Mankell, af David Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannapartiet på hösten 1877 skulle bereda sig till nya
vapenskiften i de omstridda grundskatte- och försvarsfrågorna,
var det Mankell som fick i uppdrag att utarbeta ett
förslag till härordning, hvilket vid 1878 års riksdag framlades
af partiet och sedermera lades till grund för följande
underhandlingar och förslag.
Det förtroende, Mankell vid denna tid åtnjöt hos
landt-mannapartiet, bevisas bäst däraf att han, den avancerade
vänstermannen, efter valnederlaget 1872 genast erhöll
anbud på plats i Första kammaren från icke mindre än fyra
landsting, Hans inkomster voro emellertid vid denna tid
icke tillräckliga att placera honom ofvan den jämförelsevis
höga valbarhetscensus till Första kammaren. Först efter
tio år, år 1882, kunde han mottaga ett dylikt val och blef
då också genast af Kronobergs läns landsting insatt i vårt
öfverhus.
I denna höga församling kunde Mankell — särskildt
under de första åren, innan ännu det protektionistiska
mjöldammet rukit alla i ögonen — glädja sig åt ganska
stor uppmärksamhet, vare sig han uppträdde såsom
sakkunnig oppositionsman mot regeringens militärförslag eller
såsom förstakammarvänsterns yttersta flygelman i viktiga
rätts- eller humanitetsfrågor.
Det var i denna kammare han första gången väckte
den motion om allmän rösträtt, som han sedermera, med
mer eller mindre talrikt understöd, åtskilliga gånger
förnyade i Andra kammaren, sedan han där ånyo intagit plats
1891—96. I denna fråga — hvilken vid sidan af frågorna
om ett förnuftigt ordnande af försvaret och en på rättvisa
grunder fotad beskattning tilldrog sig hans hufvudsakliga
intresse under hans senare år — blef Mankell en fanbärare,
och det icke allenast inom riksdagen, utan äfven utanför
densamma. Hans deltagande i rösträttsrörelsen och särskildt
i arbetet för de båda folkriksdagarna 1893 och 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
