Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Julius Mankell, af David Bergström - Leonard Labatt, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fråga om hans omfattande skriftställareverksamhet,
såväl på det militära och krigshistoriska som på det politiskt
historiska och politiska området, meddelar »Nordisk
Familjebok» fullständiga upplysningar. De tidningar, i hvilka
Mankell företrädesvis — fast till olika tider — medverkat,
äro Aftonbladet, Dagens Nyheter och Fäderneslandet.
Dav. B.
? -
Leonard Labatt.
När Meyerbeers då mycket efterlängtade och sedan
mycket omtvistade opera Afrikanskan för första gången gick
öfver den svenska scenen i maj 1867, framträdde också
Leonard Labatt för första gången därstädes som fullrustad
hjältetenor, och vann som Vasco da Gama en framgång,
hvilken icke bortskymdes hvarken af det sjunkande skeppet
eller af fjärde aktens lysande dekoration och storartade
hyll-ningsscen. Länge förut känd som lycklig amatörsångare
vid Harmoniska sällskapets konserter, hade han likväl redan
på våren 1866 debuterat på scenen som Tamino i
Trollflöjten.
Någon smältande, idel välljudsmättad, lyrisk tenor var
aldrig Leonard Labatt. Det låg för mycken energi både
i stämman, åtbörden och hela personligheten för att detta
skulle kunnat vara fallet. Sålunda var han kanske en
allt för litet sympatisk Romeo, men däremot en så mycket
mera liffull och eldig Masaniello, en allt för litet elegisk
Manrico, men däremot en utmärkt och i berättelsen om sin
Romafärd rent af öfverväldigande Tannhäuser, en skäligen
otillfredsställande Faust, men en kraftfull och imponerande
Rolf Vidfarle och Harald Viking.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
