Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Curry Treffenberg, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina frihandelsgrundsatser från 1866, gaf honom plats i
riksdagens Första kammare från 1888. Den nioåriga
valperioden hann Treffenberg att upplefva, och med
oförminskad skärpa ljödo hans ord i kammaren, för eller mot
de konservativa medbrödernas åsikter; säkra på honom
voro de aldrig. Ännu i det sista önskade han de fyra
ståndens riksdagsordning tillbaka, men af tullmillionerna
ville han draga åtminstone en million om året till
arbetareförsäkringen i stället för den ringa summa, hvarmed detta
ändamål i riksstaten afspisades.
Af kyrkomötet var Treffenberg medlem från 1873,
och välbekant är hans ständiga ifrande inom denna
församling af präster och lekmän emot katekesutanläsningen i
skolorna, som så bedrifves, sade han gång på gång, att i
barnasinnet »ingjutes leda och afsky för det
undervisningsämne, som, rätt behandladt, borde vara det käraste af alla».
Utanläsning af psalmverser och bibelspråk ansåg han
däremot lämplig, ty, säger han, »de kunna hafva en förmåga
att värma hjärtat, lyfta sinnet och böja viljan, tre
verkningar, som aldrig någon katekesutveckling kan
åstadkomma.»
Treffenbergs anlopp verkade naturligtvis ingenting på
kyrkomötets beslut, hvarken 1873 eller följande åren. Men
Treffenberg gaf icke efter, hur ofta han än vardt »en
skeppsbruten motionär». Han uppträdde likaledes med
stor skärpa mot kyrkoläran om de eviga straffen, men höll
för öfrigt rätt väl till godo med kyrkans dogmer. Ja,
han var så långt ifrån all frikyrklighet, att han ansåg själfva
kyrkomötet skola förbättras om lekmännen därifrån uteslötes.
Så gick han alltjämt friskt på med sina paradoxer
och sina känslostämningar, nekade ingendera stödet af sin
goda talegåfva och var i debatten alltid farligast för sina
meningsfränder. Om han ens var farlig för dem? Ty i
det sista som i det första af hans offentliga ord var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
