- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
39

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det ville ej upphöra, vårstormen var inkrupen i hans
hufvud, och den kunde ej komma ut igen.

Han satte händerna till tinningarna och visste ej
rätt om han skulle gråta eller skratta. Allting dansade
rundt om honom, skogen och ängen och björkdungen
surrade omkring i en högtidlig takt. Han förlorade alls
ej medvetandet, han visste hela tiden, att det var därför
att vårvinden surrade omkring inne i hans hufvud, som
allt därute syntes röra sig.

Nu skall det väl ske något vidunderligt, tänkte han,
men det blef till ingenting annat än hvirflande och tutande.
Och då kände han, att han måtte vara för gammal, han
var som ett gammalt ihåligt träd. Vinden kunde ej mer
få något lif i honom.

Så undrade han om vinden hade nått drottningen.
Han vände sig om och såg på henne, och det första han
märkte var, att hon sakta kretsade omkring honom, hon
som allt annat.

Men då han vant ögonen bättre, såg han henne så
förändrad, att han ej vågade betrakta henne, utan genast
vände sig bort.

Det var ej hans drottning mer, det var någon sorts
skogsmänniska. Hon hade ett stort horn i pannan, och
hennes fötter, som stucko fram under klädningsfållen, buro
klöfvar.

Med detta var hon vacker, nästan skönare än förr.
Och det gick genast upp för kungen, att nu såg han
henne i sin rätta gestalt. Det var ett skogsrå, som han
haft till drottning under alla dessa år, och nu hade våren
tvingat henne att visa hvad hon var.

Han försökte tänka, att han, som hade stormen inne
i hufvudet ej kunde se rätt. Men han såg henne så
tydligt, och hon passade så väl samman med skogen, att han
ej kunde tvifla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free