Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårstorm. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans män blefvo allt mer och mer oroliga, men han visste
ej om hur tiden gått.
Utanför huset ute på gårdsplanen lågo kungens hundar
och väntade på kvarlefvor af måltiden. De lågo, som
förstörda af hunger, bakbenen sträcktes matta ut från kroppen,
nosen låg djupt nere i dammet, svansen viftade knappt då
en kökssven gick förbi. Då och då reste sig en och annan
af dem, satte nosen rätt upp och tjöt.
Plötsligen brast tålamodet för den äldste och klokaste
af hundarna. Han skakade dammet ur den tjocka pälsen,
vädrade och skådade omkring sig, men då han väl sett,
att ännu inga köttfat börjat bäras in i salen, gick han
sakta själf dit in. Han kom dit in allvarligt spejande,
gick med långsam gång genom rummet, såg att där var så
stilla, som han väntat, och vandrade då med svansen
ödmjukt viftande och de små öronen knappast höjda upp
ur den tjocka pälsen rätt fram till kungen. Hunden lade
nosen i hans knä, anförtroende honom sin och de öfriga
hundarnas sak.
Kungen vaknade då upp, han smekte hunden, förstod
hans ärende och förstod äfven, att människorna sutto
hungriga rundt omkring honom. Han höjde rösten för att
ge befallning om att måltiden skulle börja, men då gick
det honom, som han väntat. Så snart han började tala,
talade han om drottningen.
»Det har kommit ett stort olycksöde öfver mig,» sade
kungen, »ty en gång har jag räknat mig som den
utmärktaste konung, därför att jag ägde en drottning,
hvilkens like i börd och fägring och rikedom ej förr funnits
i norden. Men i dag ser jag, att det ej är stort att
högmodas öfver en sådan drottning, ty hvar man kan ju se,
att hon har ett gethorn i pannan.»
Och då kungen talat detta till sina män, vände han
sig till drottningen och slog henne på kinden, så att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
