Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbro Stigsdotter. Några penndrag ur en kvinnas lif af Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stiger på stegen, som leder dit opp
till lians loft, där herr Gustaf ju är.
I tanken beräknar han nu det belopp
lian kan få för sin list, sitt besvär.
Han träder belåten i kammaren in,
och Brun Bengtsson från Säter är med, —
då mörknar hans håg, då förgrymmas hans sinn’,
och då svär han den svartaste ed.
Ty loftet är öde och rofvet sin kos —
af herr Gustaf där finns ej ett spår.
Han skyndar till Barbro, den bleknade ros,
och sin hand tungt i bordet han slår.
»Förbannelse, kvinna! Hur tordes du väl
så bedraga din herre, din man?
Jag svär vid vår himmel, jag svär vid min själ,
jag din gärning förlåta ej kan.
Och komme du ock i den svartaste nöd,
vid min själ, jag dig bistånd ej ger.
Din gärning jag glömmer ej intill min död,
och jag frågar ej efter dig mer.
Den kvinna, som icke kan hålla det ord
och den ed, som hon svurit som brud,
hon se’n ingen miskund är värd på vår jord,
hon har brutit mot trohetens bud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
